Från krigets Sierra Leone till stilla promenad i Solna

– Bangura har gjort en lång fotbollsresa

Det finns två Bangura i AIK. Båda gör mål, båda kommer från Sierra Leone i Afrika. Vi fick en pratstund efter träningen med Mohamed. Om kriget i Freetown, den första snön och matchen mot Syrianska.

Det är en strålande vårfredag på Karlbergs IP och Mohamed Bangura satsar allt i en närkamp. Motståndaren förbannar attacken – högljutt. Det är som om det vore match. Men det är ett vardagligt träningspass med AIK. Och blodigt allvar.

Kontrasten är slående om man betraktar det 30-tal åskådare, som står bredvid gräsmattan. De verkar vara stammisar som träffar varandra ofta. Det småpratas om ditten och datten, och när det vrålas på planen, så småskrattar man här åt varandras historier. Självklart står Jojje där med kameran i högsta hugg. Han missar sällan en träning, och aldrig en match. Se hans fina bild från matchen mot Syrianska. Men Banguras attack nu på träningen, den missar han eftersom han pratade om annat just då.

Efter träningspasset får vi en pratstund med Bangura. Mohamed, inte Teteh Bangura. De har samma efternamn, men är inte släkt. Båda kommer från ett av världens fattigaste länder, Sierra Leone i Afrika, och började spela fotboll på gatan. Där upptäcktes Mohameds talang av ”Papa Jack”, som såg till att han hamnade i fotbollsskola.

– Det fanns inga regler på gatan. Vi sprang och sparkade. Men jag plockades upp (”was picked up”) när jag var väldigt ung, 7-8 år gammal bara, och fick spela i en klubb i Freetown, berättar Mohamed.

Freetown, huvudstaden – som en gång var en fristad för slavar som rymt, därav namnet – var en hemsk plats för en 8-åring. I Sierra Leone pågick då ett blodigt inbördeskrig med tiotusentals döda. Landet var i kaos. Enligt uppskattningar flydde mer en tredjedel av befolkningen till grannländerna. Men inte Mohamed.

– Det var ett fruktansvärt krig. Mycket har jag glömt, jag var så liten. Men jag kommer ihåg att vi ofta gömde oss under en massa bråte i en slänt, jag och mina kompisar.

– Många kompisar blev dödade, minns han, när vi efter träningen promenerar till omklädningsrummen.

Nu är hans tillvaro en helt annan, och han trivs väldigt bra här i Solna. Han och hans fru gillar att promenera i omgivningarna. Men det är mycket matcher, träningar och resor. Mest är de hemma. De umgås med ett fåtal vänner. Närmast är Teteh Bangura, som han kände redan i Freetown. På olika vägar hamnade de här i AIK.

– Efter kriget blev det allt mer fotboll för mig. När jag var 15, 16 år kom jag med i juniorlandslaget, fler såg när jag spelade. Och senare också Sierra Leones A-landslag. Men innan dess hamnade jag här i Sverige.

Det var 2008. GAIS och Örebro slogs om den då 19-årige talangen, som skadade knäet. GAIS erbjöd en knäoperation om han gick till dem, men då sade hans klubb FC Kallon nej. Efter flera turer hamnade han i IFK Värnamo som spelade i division 1 Södra. Och där gjorde han omedelbart succé. Efter 12 mål på 13 matcher slog AIK till och värvade honom. Och nu är han här, på Karlbergs IP, långt ifrån gatorna i Freetown.

Vad är skillnaden? – Oj, det är många. Klimatet exempelvis. Nu är det fint. Men här i Sverige fick jag se snö för första gången i mitt liv. Och människorna är annorlunda också. Folk är tystare här. I Sierra Leone pratar folk mer, och alla spelar musik. Hela tiden, säger Mohamed.

Men han längtar inte tillbaka. Här har han etablerat sig nu – även om flytten kan gå snabbt för en fotbollsspelare. Han hade knappt kommit hit till Solna förrän han på en fest fann Tata Doumbia, som han snart kom att gifta sig med. Paret förlorade tragiskt sin ofödda dotter i höstas. Många minns Mohameds gest till sin dotter och hustru – när han formade händerna till ett hjärta – efter målet i matchen mot Gefle. Han berättade efter matchen att hans lagkamrater i AIK hjälpte familjen att ta sig genom tragedin.

– Vi är en stor familj och deras välkomnande är otroligt. Jag är allt för dem, de älskar mig. De stöttar mig i allt jag gör. Alla är bakom mig, inte bara spelarna utan också fansen. De får mig att känna mig trygg, sa han till Fotbolldirekt.com.

Dagens träningspass är nu över på Karlbergs IP. Nu ska han hem till hustrun, och fortsätta vardagen som fotbollsproffs. Snart väntar nya hårda kamper i jakten på det Allsvenska guldet, och förhoppningsvis inga fler matcher som den mot Syrianska, som domaren stoppade. När detta skrivs ringer det fortfarande i öronen på linjedomaren efter knallskottet från läktaren, och hur matchen ska avgöras och hur straffen ska se ut efter kaoset bland fansen på läktarna är det ännu ingen som vet.

Hur upplevde du från planen bråken i matchen mot Syrianska?

– Jag märkte det faktiskt inte riktigt. Man är så inne i matchen, och så blåstes den plötsligt av. Men det var hårt på plan innan dess. Väldigt tufft. Det kanske påverkar publiken också, jag vet inte, säger Mohamed Bangura innan han går för att ta sig en dusch.

Text & Foto: Jonas Wallmark